Lucas är femton månader. Han har fått ett temperamnet sedan han fått i sig rätt mängd mat och det är skönt, för då vet vi att något var fel, men samtidigt är det skitjobbigt. Han trycker på alla knappar man kan tänka sig. Alltså mina knappar. Han drar mig i håret, slår mig i ansiktet (igen, något han slutat med tidigare), pillar på alla vred på spisen, öppnar alla dörrar och lådor han kan. Nu måste vi verkligen sätta barnlås. Men är detta en fas? För jag har inte tålamod till att säga ifrån. För något måste han väl ändå förstå? Han tittar ju på mig så oskyldigt innan han gör något, jag säger nej eller ajabaja och så gör han det han tänkte innan. 

 

Är det första trotsen?