Mera bakning.

 
Det har varit ganska tyst från mig som sagt var. Men det ska det bli ändring på, som sagt var. Det är verkligen skönt att få skriva av sig, oavsett vad det handlar om. Tyvärr har även kameran legat mycket i en låda, och det både skäms jag för samtidigt som jag är arg på mig själv att jag inte fotat mer, speciellt Lucas, har inte mycket kort på honom ifrån sommaren till exempel. Tråkigt men sant. Och det ska det också bli ändring på.
 
Därför tänkte jag bjuda på lite bilder från när vi bakade, pepparkakor en dag och så lussebullar en annan dag. Lucas sov när jag gjorde lussebullsdegen och vaknade precis som jag stjälpte upp degen på bänken för att börja knåda och göra bullarna. Typiskt men sånt är livet.
 
 
När vi bakade pepparkakor så var inte Lucas intresserad alls, han hörde ju ordet kakor (som är det enda ordet förutom nej och mamma som han säger) så han ville äta degen bara. Men då vi har pepparkaksformar som ser ut som lastbilar, traktorer, flygplan mm så hjälpte han till att stansa ut figurer en stund i alla fall.
 
 
Jag är en människa som älskar traditioner, så detta är något som jag ska göra med Lucas så länge han vill. Nästa år kommer det nog gå lite bättre dock.
 
 

Hembakta scones och hemmagjord varm choklad

 
Glad Andra Advent!
Här vaknade lilleman först, som vanligt, och då jag var mest nykter igår, då vi varit på 30årskalas, så gick jag upp med honom kl 7. Jag blev otroligt sugen på nybakat så jag sökte reda på snabba scones och hittade ett recept HÄR. De blev supergoda och Lucas gillade dem. Och då jag inte dricker kaffe eller te så gjorde vi varm choklad, till Lucas stora glädje.
 
 
Idag vet jag inte riktigt vad vi ska göra. Blir till att gå ut på förmiddagen eller eftermiddagen, beror lite på när pappan i huset tänker vakna. En sak som är helt säker, det är att jag ska lägga på en hårdvaxolja på vårt nya fina bord från Mio. En bild på det kommer när allt är klart och alla stolar är ihopskruvade. För det fick man göra själv. Och det är inte Ikeamöbler. Det är trögt att försöka få ihop allt, men samtidgt så blir det så mycket stadigare. Man kanske skulle sluta handla på Ikea? Nej, haha, vem försöker jag lura.
 
Men jag har blivit mer medveten om att köpa begangnat, så ett par bilder på mina små fynd kommer med tiden. Är så nöjd och glad så jag nästan kan spricka! :)
 
 
 

Alltså vår son.

 
Alla föräldrar skriver om att deras barn är bäst, finast, underbarast och jobbigast då och då. Och så kommer det alltid att vara. Därför kommer ännu ett från mig. Med tanke på Lucas leukemi så tar han en hel del medicin. En varje kväll, en varje torsdag, en tredje morgon och kväll på lördagar och söndagar och så lite när han blir förkyld.
 
Den han får varje kväll, den får han i regel när han somnat. I munnen. Vi tar bara bort nappen, sätter in sprutan med medicin och han suger i sig den. Det är 1 ml, just nu, varje kväll. På torsdagar får han, just nu, 2 1/2 tablett som han tuggar i sig som godis. Och om han fick välja så skulle han dricka upp hela flaskan och knapra i sig hela burken.
 
På lördagar och söndagar får han 5 ml varje morgon och kväll och det är inte heller några problem med den. Ibland när vi glömmer att ge på kvällen så kan vi ge den på samma sätt som med kvällsmedicinen, han suger i sig den i sömnen.
 
Just nu är han förkyld. När vi ger nässpray, ja då sticker han fram näsan och låter oss ge honom den. Nu inatt så var han så hostig så då fick han, i sömnen, hostmedicin. Allt gick inte riktigt in då men nu när han fick den igen på morgonen så tog han allt utan att tveka. 
 
Vi hoppas och tror att detta ska fortsätta upp i ålder, att vi aldrig ska ha några problem med att ge medicin till honom, men jag är otroligt glad om han inte krånglar så länge han går på sin behandling. Men vår lilla prins är helt klart bäst, för sin ålder på 1 år och 7 månader, på att ta medicin. Vi är så glada och stolta över det. 
 
 

amanda

min verklighet och när verkligheten är orättvis

RSS 2.0