Rätt eller fel - i mammavärlden..

 
Jag sitter i soffan framför datorn och tvn. Jag ska försöka att bara kolla på tv medan Lucas får sitt första mål mat och jag äter frukost. Lucas sitter inne på hans rum och pillar med hans leksaker. Ibland hör man ett muuuu eller traktorljud, så jag vet att han lever. När Lucas är lugn och inne i "hans" värld, då smiter jag undan. För att få sitta själv en stund. Men är detta rätt eller fel? Ska jag alltid, alltid vara med honom för att ha koll?
 
Mår vi bra av det? Att ständigt ha koll?.. Visst finns det en liten oro i mig att han ska lyckas bita av något och sätta i halsen men samtidigt så vet jag att inget litet ligger på golvet som han kan sätta i halsen. Nu kom han och avbröt mig, tröttnade efter en stund och kröp vidare. Haha. Självklart kollar jag till honom var tredje minut ungefär. För oron vill ju inte släppa. Men om jag har koll redan nu, hela tiden, blir han självständig senare? Jag vet, han är ett år. Men när ska man börja annars?
 
Två rum är ett big no, no att vara själv i. Badrummet och köket. Han kan klättra i köket och nå knivar nu, öppna luckor och komma åt både en vass matberedarkniv och diskmedel. Så är har jag koll! Säger ajabaja när han öppnar fel luckor. I badrummet är golvet hårdare och då han, som alla andra barn inte har rätt balans ännu, riskerar att slå i huvudet så får han bara vara där när jag är där. Och självklart så finns det tvättmedel där också. Där har han ännu inte fattat att man kan öppna luckorna men det är ju bara en tidsfråga. 
 
Nu står han åter igen vid soffkanten och sträcker fram ena armen. Han vill ut och gå. Så nu tackar jag för mig.
 
 

amanda

min verklighet och när verkligheten är orättvis

RSS 2.0