Ont i ryggen..

 
Igår hade jag en sådan jäkla ryggvärk. Bröstryggen var som tilltryckt. Verkligen. Anledningen? Jag var hos naprapaten iförrgår. Och fick näst intill bannor av honom. 
 
Jag nämnde att jag varit gravid och då gick upp 27 kilo, legat på sjukhus mycket och vart jag hade ont. Han började med att lägga plattor på ryggen som gav mig ström genom ryggen. Fy vad läskigt men skönt det var. Även en eldriven massagegrej körde han över ryggen. Efter detta då skulle han börja knäcka ryggen. Han började dock med att kolla ifall mina ben var "lika långa". Det var de inte. Det skilde tre centimeter, "detta var inte snyggt. Inte bra" var orden som sas. Jag visste att det skulle vara ojämna, för det är dem alltid, men nu var det mycket. Har sett det först och främst på mina "före"bilder jag tagit innan jag startat med träningen.
 
När han knäckte ryggen så var det så jäkla skönt. Jag älskar det verkligen. Men efter några minuter ville jag avbryta allt. Fick sådan jäkla huvudvärk. Som efter ytterligare några minuter försvann. Var nog en hel del spänningar efter graviditeten och allt bärande på Lucas från förlossningen och sedan nu under sjukdomen som behövde lämna kroppen.
 
Nu känns allt mycket bättre och jag kan bära Lucas igen.

Betalat och klart


I söndags så såg jag att en vän skulle på konsert. Skrev att jag också gärna ville gå varpå hon skrev att jag skulle försöka hitta någon att gå med. Slutade med att hon lyckades förhandsboka en plats till mig precis bredvid dem platserna som hon bokat nyss. Tack för det Therese!

Så det innebär att jag ska gå med mina vänner Tulle och Therese samt en vän till Therese på Backstreet boys! Jag är nästan 26 år då och det blir min första riktiga konsert! Finns fortfarande saker som man aldrig gjort trots 25 levnadsår! 

Längtar så till den 13 mars. Bland annat för att Tulle flyger hem från Berlin och jag får umgås med henne för en kväll! 

Vart tog alla vägen?


Den senaste tiden så känns det som om att alla vänner lyser med sin frånvaro. Vi har ju en väldigt speciell situation med Lucas men det betyder ju inte att jag inte kan vara någon annanstans ett par timmar en kväll. 

Jag fick dock äta en otroligt god middag med fina, fina Sofia i fredags, tackar som tusan för det kära vän! Men jag försöker träffa fler men alla är upptagna. Jämt. Och många gånger är det mitt fel också. Men jag kan verkligen inte hjälpa att Lucas är och blir sjuk så att vi måste bli inlagda med honom. Men är vi inlagda i Eskilstuna nästa gång, om det nu händer och jag är uppbokad med vänner, så ska jag åka hem och ta till vara på den gången. Men usch vad jag har tröttnat på att försöka da ihop ett häng och gå ut och äta eller något annat. 

Henke var iväg igår med ett grabbgäng. Varför kan de planera någon vecka innan när inte tjejer kan det? Eller rättare sagt, jag kan det men många andra kan inte det. Synd. 

Lära känna ännu fler människor kanske? För att få komma ut och vara social. Ja då får det väl bli så. 


amanda

min verklighet och när verkligheten är orättvis

RSS 2.0