Jag är en temperamentsfull person. De vet de som känner mig. Dock så visar jag det aldrig i offentliga miljöer, aldrig. Men idag fick det vara nog. Och det hade jag sagt innan.

 

Någon gång i vintras så går jag på Lindex med Lucas i vagnen. Han ligger nerbäddad i åkpåsen med en jacka, tunn mössa och snutten vid ansiktet. En dam stannar och kollar ner i vagnen. "Det där ser varmt ut!" utbrister hon. Jag blir så paff och hinner bara säga att jag presic kommit in innan hon går iväg. Hennes ord chockerar mig, Hörde jag rätt? 

 

För en och en halv månad sedan när jag ätit lunch med Cissi och Lucas hade kissat ner sig i lekparken när jag bytte blöja så somnade han äntligen, i bara blöja, i vagnen. Jag la över en tunn filt över vagnen, inte över suffleten för att täcka hans oinsmorda ben och så har han sin tunna snutte vid ansiktet, Jag gick återigen in på Lindex för att fynda på rean. En dam sneglar ner i vagnen, desto mer ju närmare jag kommer. När jag gått förbi henne så säger även hon "Det ser varmt ut det där".. Denna gången kunde jag i alla fall svara "Ja men nej det tror jag inte, vi går ju hela tiden". "Ja idag ja" häver hon ur sig då. Jag blir lika chockerad denna gång. 

 

Jag sa då att nästa person, den tredje i ordningen, kommer att önska att den inte nämt något. Vilket jag hoppas blev sant idag.

 

För idag när Lucas ligger i vagnen och sover, i en tunn t-shirt och blöja, med suffletten nerdragen (med en lucka på över 10 cm så att det ska komma in luft) så att han inte ska få solen på sig då han knappt är insmord och en tunn filt över vagnen (igen) för att skydda benen så säger en dam till Henke, jag står och tittar på ett loppisbord, att "Är det inte lite varmt därinne?" varpå Henke svarar "Nej han ligger i bara blöja så jag kan inte göra mer" och hon fortsätter att säga att vi ska dra upp suffletten, då brast det för mig. Jag sa åt henne att hon kränker oss som föräldrar som ens ifrågasätter hur vi gör med vårt barn, "Ja men ni kan ju dra upp" Nej det kan vi inte och för det andra så drog vi precis ner den. Sluta att anklaga föräldrar när du inte vet om deras historia. "Ja men bara lite" Ja men han kan inte få solen på sig för han har cancer och har väldigt känslig hud. Tanten svarar knappt längre och jag säger till igen att hon ska aldrig mer säga något till en föräldrer då hon inte har en blekaste aning om varför de gör som de gör. Vi gör vad som är bäst för vårt barn. Att det ens ska behöva gå så långt att jag ska skrika ut att han har cancer och därför ligger han skyddad, det är helt absurt. När vi kommit bakom hörnet så bröt jag ihop mer och bara satt och skakade och grät.

 

Alla får tycka och tänka precis vad de vill, men ni har fan ingen som helst rätt att säga det till oss. Ingen!

 

De nästkommande som yttrar sig kommer få de jobbigare. För nu har jag äntligen fått modet att säga ifrån!