med sorg i hjärtat men hopp om framtiden


Det kommer vara tyst på denna blogg framöver. All min tid kommer riktas mot min sambo och son, men jag kommer blogga om detta på lucaskamp.blogg.se. Får se när jag orkar med en vanlig blogg igen.
 
Nya bloggen kommer vara lösenordsskyddad, fråga om ni vill följa.

105 dagar av lycka

 
Lucas fyra dagar gammal.
 
Det är otroligt så mycket kärlek man kan känna för sitt barn. I 105 dagar eller 15 veckor eller 3 och en halv månad har vi fått spendera med vår livs kärlek. Vår älskade son. Det är få förunnat att få känna såhär och få se sitt barn växa upp och utvecklas. Och så underbart det är. Igår tog han för första gången tag om sin egna fot, häftigt att se. Och idag. det han gjorde, gjorde så att jag fick tårar i ögonen och fjäriljar i magen. Att något så enkelt som att han tar tag i min näsa och tar på mitt ansikte kan få mig att känna såhär. Älskade, älskade barn.
 
Lucas idag, 105 dagar gammal och lekandes i babysittern ♥
 

Far- och sonhäng

 
Igår när Henke kom hem så var Lucas pigg och glad. Det brukar han iofs vara.. Jag började med maten och Henke satt med Lucas en stund. Rätt var det var så ropade Henke på mig från vardagsrummet och jag gick dit. De satt så mysigt med plattan (ja vi lånar pappas ett tag för att se om vi ska köpa den) och Lucas sitter och kollar så intressant. Mys
 
 
Och jag som sagt att vi inte ska introducera någon platta eller mobil för honom, det är redan försent då jag tom sätter honom framför tv en stund när jag måste städa eller fixa mat. Haha.
Bra mamma.

 

amanda

min verklighet och när verkligheten är orättvis

RSS 2.0