Gott nytt år!


 
Detta är vad vi ägnat några minuter åt mitt på dagen. Förevigat lilla (stora) magen tillsammans på bild. Älsklingen fick slita sig en liten stund från Sverige-Finland men eftersom vi stod precis vid tvn så fick han stundvis kika dit.
 
Vi blir hemma nu på nyår. Båda är småsjuka nu, min mage är inte bättre heller, och vi vill inte riskera att smitta några andra så därför bestämde vi oss för att fira nyår själva, i hemmets lugna vrå i de absolut skönaste kläderna, myskläder! God trerätters middag blir det i alla fall så slutet på 2012 blir bra ändå.
 
Inför 2012 hade jag två nyårslöften. Det ena var att jag skulle fortsätta med det jag hade 2011 som jag höll så bra, att inte äta på McDonalds. Det gick bra fram till sommaren sen var det två helger då vi var ute sent på nätterna och festade och då råkade det slinka ner en cheeseburgare varje gång. Så det misslyckades jag med. Ingen ursäkt men jag var gravid och hade en sjujäkla huvudvärk så det var därför jag föll för frestelsen.
Det andra var att jag skulle lära mig att sticka. Det hade verkligen kommit till användning nu när vi väntar en bebis men jag gav upp direkt när jag försökte läsa en beskrivning som jag hittade på nätet. Haha, jag är så värdelös på att börja och sen vet jag att jag är dålig på att göra varje maska lika "hård" så därför såg mina halsdukar alltid ut som eiffeltornet.
 
I år har jag bara ett nyårlöfte, jag ska fota mer och bli bättre på det. Min inspiration är på väg tillbaka då jag kommer ha det perfekta objektet att fota sedan, vår lilla bebis.
 
 

Året 2012

 
 
Årets näst sista dag är det idag. Detta året har bjudit på så otroligt mycket, både gott och ont.
 
Det började med att vi åkte till Thailand i tre veckor en vecka in på 2012. En perfekt resa på många sätt. Sol och bad, lugn och ro, blandat med lite festande och nya bekantskaper. Det var även där vi på riktigt bestämde att jag skulle sluta med p-piller då vi ville försöka bli gravida. Sista pillret togs därför utomlands.
 
Våren bjöd på jobb, lugn, festande med kompisar, födelsedagsfiranden och mycket mer. Solen värmde min kropp och så brun som jag var innan sommaren har jag nog aldrig varit. Jag har däremot inte haft något fotosug alls detta år så det är relativt lite bildbevis från detta år. Däremot fick jag föreviga min fina vän Cissi i början på maj och det var riktigt roligt.
 
Sommaren kom, även fast den var kall och tråkig och vi begav oss till New York med mamma och pappa i början på semestern för att hälsa på min lillasyster Lisa. Blev den bästa resan på länge för det var ju faktiskt där, i en lägenhet precis vid Central Park som vi upptäckte att vi var gravida! Hela resan kom blickar från Henke och Lisa, som visste att vi försökte (den enda egentligen), varje gång jag varit på toaletten och varje gång jag lite försiktigt skakade på huvudet för att inte avslöja något för mamma och pappa så kom det två små leenden. Vi kom hem och gjorde testet på riktigt som genast visade plus. Vi visste precis hur vi skulle berätta för våra familjer bara dagarna senare. Pappa blev överraskad med pooltillbehör på hans födelsedag då han "kommer bygga pool den dagen han får barnbarn" men ingen av dem fattade tills jag förtydligat två gånger. Glädje och tårar. Henkes familj fattade på en gång, lite lättare för dem dock då vi köpt stickade babysockor till dem. Även glädje och tårar denna dag.
 
Hösten har vi, i samma stil som våren, spenderat i lugn och ro, blandat med jobb och lite festande. Väntan på vissa veckor i graviditeten då viss oro från min sida skulle släppa. Har egentilgen inte gjort så mycket intressant. Tyvärr gick både min farmor och Henkes morfar bort denna höst, de har båda i vår uppväxt bjudit oss på så mycket. Men som många säger, när ett liv börjar så försvinner ett annat. Farmor Göta och morfar Sonne kommer alltid finnas med oss.
 
Vintern har varit otroligt mysig. Magen växer och bebisen har gått från att sparka till att bara sträcka på sig, puta ut med rumpa och huvud, vilket ibland känns väldigt obehagligt. Har varit iväg på middagar med massa skratt, julbord med respetiva jobb och så har jag haft en och annan ensamkväll vilket faktiskt uppskattas. Julen bjöd på sjukdom för mig annars i övrigt var det en av de bättre. Jag tycker vi tog till vara på vår sista ju som två.
 
För imorgon är det ändå nyår. Årets sista dag.
Sedan går vi in i 2013, det året vi blir tre.
Året som kommer förändra våra liv totalt. Men det ser jag fram emot!
 
 

Ljuset i tunneln.

 
Igår blev jag lämnad själv hemma. Jag förstår Henke att han inte ville vara hemma med sin sjuka sambo. Så sjuk var jag ju inte just då att jag kunde ta mig runt i lägenheten själv så varför skulle han behöva vara hemma. Jag fortsatte kvällen på precis samma sätt som jag tillbringat dagen, i sängen med en massa filmer. Tog tempen ett par gånger men eftersom jag ville vänta tills jag skulle sova så blev det inte att jag tog Panodil fören vid halv tolv då jag fortfarande hade feber. Somnade rätt så snabbt.
 
När jag sedan vaknade var det såklart mörkt ute, blir ju tametusan aldrig ljust ute när det är molnigt, och jag tippade på att klockan var runt två och jag fortfarande var själv hemma. Klockan visade 06:11 och jag fick en liten chock. Hade jag sovit 6 ½ timme utan att vaknat en endaste gång? Inte ens när Henke hade skrivit sms uppenbarligen vid två och heller inte när han kom hem efter det. Ja minsann. Det har inte hänt på mycket länge eftersom jag vanligtvis vaknar vid 2-3 på natten för att gå på toa. Jag tog även tempen för att se vad den låg på och då visade den 35.8. Långt från feber med andra ord! Överlycklig. Jag somnade om och vaknade vid nio och tog genast tempen igen som då visade 36.6 som den visat hela dagen hittills. Peppar, peppar, jag är feberfri!! Nu är det bara magen som jag hoppas ska bli bra under dagen!
 
Så nu sitter jag bredvid en utslagen Henke i soffan, tycker synd om honom som fått sova på soffan men att han är utslagen nu beror enbart på alkoholintaget igår. Haha. Jag har duschat och vi har käkat lite hämtmat och jag känner mig piggare än på många, många dagar!
 
 

amanda

min verklighet och när verkligheten är orättvis

RSS 2.0