Förbannade natt..


För det första. Är man det minsta känslig mot kroppsvätskor ska man sluta läsa typ nu..

Igår fick Lucas dropp här i Uppsala. Det ingick i den delen av behandlingen. Och det gick in så mycket under en timme att han inte är lika hungrig som utan droppet. Och det mådde inte mina bröst bra av alls! Speciellt inte det högra.. Redan igårkväll så började det stasa och värka. Så jag provade att handmjölka. Det gick bra. Men timmarna gick och han åt inget alls. Så jag har fått handmjölka tre gånger totalt inatt. Och hur typiskt är inte det då, att jag precis lärt mig handmjölka när jag funderar på att sluta amma..

Men i alla fall så försvann inte knölen i bröstet och jag hade ont så fort jag rörde armen. Jag fick av Perra två värmedynor att låna och då försvann i alla fall smärtan. Jag var livrädd för mjölkstockning nu mitt i alltihopa.

Men så åt Lucas lite från höger och sedan mer från vänster, det fick jag ju inte glömma så att det inte skulle bli likadant där. Och så skulle vi få åka hem. Jag hade inte bytt om ännu så jag gick in i badrummet och när jag tvättade mig under armarna så värkte det igen. Så jag provade återigen att handmjölka. Pumpen låg ju så lägligt hemma på bänken. Och nu fick jag verkligen in tekniken. Jag behövde bara massera bröstet på sidan och det sprutade verkligen ut bröstmjölk. Jag kände mer och mer hur det lättade och nu är jag bara lite öm. Så det är skönt. Men nu bävar jag för att sluta amma istället. Kanske när han är sju år.. Eller?!!

Favoritjeans. Nostalgi. Träning.


Ännu har jag inte gått ner alla kilon sen graviditeten men i onsdags kom jag i mina favoritjeans, de utan stretch. Mina mörkblå jeans i storlek 30. Och min rumpa, som inte har några som helst muskler kvar alltså inte den stora rumpa jag hade innan sjukhuset och graviditeten, såg ut (enligt mig) som en perfekt jeansrumpa! Nu behövs bara lite muskler men den får inte bli lika stor som innan. Helst.

Och i tisdags kom ju Olga Rönnbergs bok hem på brevlådan. Jag och Henke har kommit överens om att vi ska köra varannan dag med träning och promenader. Precis som schemat såklart. Men är jag på promenad så ska Henke vara hemma och köra lite övningar och dagen efter är det min tur. Annars bli det aldrig av att vi göra övningar. Henke ska faktiskt köra en del av övningarna, men med mycket styrka också.

I onsdags så var vi hela dagen på sjukhuset. Vi hade lunch. Hemma. Så vi fick äta lunch på sjukhuset. I deras restaurang, som liknar en skolmatsal. Men mycket lugnare och tystare. Och då tänkte jag tillbaka på hur det var i skolan. Tänk att något så enkelt som att sortera sin bricka, tallrik, bestik, matavfall och glas kan få en att bli nostalgisk. Jag tyckte faktiskt det var kul. När man inte gör det varje dag såklart.

I am back

 
Jaha. Första inlägget på över en månad. Vårt liv ser väldigt annorlunda ut just nu. Men vi tar varje dag som den kommer. Vi är båda "lediga" från jobbet. Vi vabbar. Det kommer vi få göra under hela behandlingstiden. Så om några månader går vi väl varandra på nerverna. Men när allt detta är klart så kommer vi vara ännu mer sammansvetsade, jag och min älskade Henrik. 
 
Idag har vi tagit en tur till Mariefred. Henkes syster Linda ska flytta i höst så hon hade lite saker hon behövde bli av med. Så vi norpade en fåtölj. Vi smaskade även i oss en pizza, vi delade dock då det blivit alldeles för mycket av det goda på sista tiden. Men nu är det slut med det. Idag kom Olga Rönnbergs bok hem till mig så nu ska jag äntligen sätta igång med träningen efter graviditeten. Efter sjukhusvistelsen när vi fick veta hur allt låg till med Lucas så har alla mina muskler som jag byggt upp med promenader försvunnit så jag får nog ta och börja med steg ett helt från början. Hade Lucas inte varit sjuk så hade jag kunnat vara i steg 2 eller kanske 3 ang promenader men ligga i steg 1 med övningarna. Så imorgon ska jag börja på allvar. Nu är det slut med godis och gott. Unna mig något gott på lördagskvällarna kan jag få göra, men det behöver ju inte vara godis eller chips varje gång. Fruktsallad är minst lika gott och såklart nyttigt.
 
Och då Lucas får behandling på fredag så har vi ställt in dopet på lördag. För vi kanske inte är hemma fören på lördag och då funkar det ju inte. Så nu har vi hittat ett nytt datum. Förhoppningsvis ska det funka på så vis att Lucas inte blir sjuk så att vi måste ställa in igen. Men det hoppas vi inte händer. Så nu är det en del som ska fixas inför det. Skönt att få tänka på mågot annat.
 
 
 

amanda

min verklighet och när verkligheten är orättvis

RSS 2.0