Motion

 
Jag sitter i soffan, Henke duschar och Lucas, ja han motionerar. Vet inte vilket varv runt vardagsrumsbordet han är på men det går runt, runt, till soffan, till bordet och runt igen. Han blir stadigare för var dag som går och han älskar att stå och gå. Så underbart att se. Och när vi åt middag så satt han och tittade på med stora ögon. Så av mig fick han en pomme frites och han åt. Och tuggade! Var inte mycket som gick ner men det är ett väldigt framsteg. För tidigare så har han fått kväljningar av allt som inte är puré.
 
Och för några dagar sedan så började Lucas med något nytt. Han pratar men inga ord har kommit ännu. Men nu viskar han, så det låter som ord men ännu är han inte där. Jag är så nyfiken på vad hans första ord ska bli! Jag blir glad för vad som helst även om jag hoppas på mamma såklart.
 
Och imorgon så blir vår pärla 11 månader. Vi var hos BVC idag för första gången sedan Lucas blev sjuk och med all stark medicin som han fått så trodde jag att Lucas låg lite efter i utvecklingen men sköterskan sa att han var med till fullo. Sedan utvecklas ju alla barn olika och hade inte Lucas varit sjuk så hade han nog redan gjort mycket som han ännu inte gör men nu känner jag mig lugn. Faktiskt. Tänk att några ord kan lätta ens hjärta.
 
 
Och igår kväll så satt jag uppe och väntade på att få sonda den sista maten medan Lucas sov. Så jag började titta på "What to expect" och jag vet ju hur den slutar för jag har sett den två gånger förut men när en av mammorna svimmar av och de måste söva henne så brister mitt hjärta. Lucas ligger i min famn och jag kramar om honom, bara för att vi hade tur att få en lätt förlossning och för att han finns i våra liv överhuvudtaget. 
 
 

Vuxentid

 
Igår så var jag och Cecilia på bio. Vi började med att äta på Nils Grill och Bar. Jag bjöd på mat och bion, även om jag också gick gratis på bion då jag fått biobiljetter, eftersom Cissi snart fyller år. En mycket lyckad kväll med trevligt sällskap, god mat, mycket bra film och en promenad i kvällsmörkret. 
 
Vi såg "The secret life of Walter Mitty" och jag måste säga att den var mycket bra. Rolig och två gånger fick jag gömma mig i händerna då man blev ordenltigt rädd mitt i filmen. Haha. Och man blev ju inte lite sugen på att bara sälja allt man äger och har och resa. Resa till Island bland annat där de är i filmen. Men med ett litet barn så får de tankarna vila några år. Men fan vad jag skulle vilja göra det. Bara dra och resa i ett år. Vara lite äventyrlig. Utan Lucas så hade jag lätt övertalat Henke och vi hade åkt, men det blir ju svårare med ett litet barn, ja som dessutom är sjuk.
 
Och jag hoppas det blir en favorit i repris på kvällen igår. Man behöver komma bort ibland. 
 
 
 
 
 
 

Första gången

 
Lucas har somnat, i hans säng. Henke och jag har kommit överens att härma ett par kompisar med hur de städar. Eller ja, inte hur de städar utan när de städar. Man får som småbarnförälder städa varje dag men varje torsdag ska det helstädas. Inga undantag. Jo om vi måste tillbringa dagen på sjukhus. Så nu tar jag en liten paus, bara en liten. Jaha, åter till Lucas. Henke la ner honom i sängen då jag hade honom i famnen för att han skulle somna. Efter en stund så blev det tyst i sängen och ja, det funkade faktiskt. Vi har liksom inte kommit in i sådana rutiner på 10 månader. Och allt beror ju såklart på sjukdomen. Alla kräkningar gjorde att han sov hos oss, han somnade hos oss. Men nu är det dags för att ta tag i detta. Det började bra med att han sov hela natten i hans säng och med att han somnade i sin säng nu..
 
Igår var också första gången som jag och Lucas var normala. Så normala som vi kan vara. Vi gick på babysång. Men Fatima, MaiLi, Camilla och Emil. Det var roligt och jag tror Lucas först blev chockad av alla barn som var där. Men han tyckte att det var kul och somnade som en stock i vagnen på väg hem till Fatima och MaiLi sedan. Camilla bjöd på morotskaka och jag som aldrig ätit det tog en liten bit. Hade det inte vart för att jag skulle hem och äta lunch så hade jag tagit en bit till. LÄTT!
 
Lucas busar på babysången.
 
Och nu har vi också börjat försöka med att få i Lucas puréer igen. Vi får helt enkelt börja om igen. Barnmat från 4 månaders ålder istället för 10 månader som han är. Allt för hans ålder har ju bitar i sig och Lucas klarar inte bitar ännu. Så nu hårdkör vi. Igår åt han upp lite mindre än en halv burk vilket är det mesta han ätit i fast föda någonsin! Idag blev det lite mindre men allt räknas som att det går framåt i alla fall.
 
Alltså det här med att mata barn, det är vi inge bra på ännu.
Lucas visar sin bästa busblick.
 
(Såklart så vaknade Lucas och jag missade att uppdatera kl 14.20, typiskt mammaliv)
 
 

amanda

min verklighet och när verkligheten är orättvis

RSS 2.0