Fynda?


Ja det blev en sen kväll ikväll. Och som den vuxna människa jag är så börjar det pirra i magen. Barnet i mig börjar leta sig fram. En orolig natt där jag kommer vakna flera gånger för att det är julafton.. Om 13 minuter.

Men nu när jag ändå är vaken så tänker jag vara vaken till efter tolv. För då hoppas jag att campadre ska gå ut med en kampanj som jag är intresserad av och hoppas ska passa min plånbok. Får se om 12 minuter.

Sen ska jag försöka sova.. 

Fjärde advent

 
Lucas ligger och sover i Henkes famn, Henke kollar sport (ja det är det enda som visas på tvn i dessa dagar) och jag sitter framför datorn och läser bloggar.. Och bloggar. Och virkar. Henke är lika arg på mig för virkningen som jag är på han för sporten. Vi är lika osociala så det jämnar väl ut sig?
 
För virkningen är den enda hobby jag hållt fast vid. Började i somras, blev ett uppehåll, men nu är jag igång igen. Satan i gatan vad roligt det är. Jag har bilder på mina skapelser, men då jag skickat några i julklapp till Gagnef så håller jag på dem ett tag till. Ja, att fota fortsätter jag med såklart, men bilderna gör sig inte så bra i kamerna. Det är svårt att visa dem när man inte lägger in dem.
 
Och Lucas, fy tusan vad underbar han är nu förtiden. Vart han för energin ifrån, speciellt när han inte fick behålla maten alls, det vettetusan. Och nu har han äntligen fattat hur han ska ta sig framåt i gåstolen vi har hemma. Och han ålar sig från vardagsrummet till köket när vi båda är där då han hör våra röster. Gullunge. Han är aldrig still, ja förutom när han sover i famnen. När han sover i vår säng så vaknar man ibland av en hand (bitchslap) i ansiktet eller sparkar i magen. Det är underbart med barn va?
 
Vi är dessutom klara med alla julklappar nu. Köpte de absolut sista idag. Så en av dem ska faktiskt delas ut redan imorgon då den är till våra kompisars lilla dotter. Det enda tråkiga med denna jul är att snön verkligen lyser med sin frånvaro. Men är den inte här vid jul då kan den hålla sig borta helt tycker jag.

Jag ljög..


Ja igår ljög jag! Kvällens plan, att ta det lugnt i soffan framför en film, var en lögn. I själva verket så var jag hos min vän Nanette tillsammans med en massa kompisar. För att ha en överraskningsvälkommenhemfest för vår fina vän Cecilia. Alla var på plats vid kvart i sju. Malin och Cissi hade varit och käkat och skulle komma vid sju. Nettan var så sjukt nervös för hon visste inte hur hon skulle avslöja oss som hade gömt oss i sovrummet. 

När dörren väl öppnades så skrek alla suprise!!! och Cecilia skrek nog högst av rädsla (hon såg våra skuggor innan hos såg vad det var för något) och glädje. Hihi. Det var såå kul! 

Och hela kvällen så pratades det gamla minnen. Oj oj oj. Vid halv tio så rörde jag mig dock hemåt. Lucas hade skrikit i 40 minuter och även fast Henke sa att han kunde stå ut så kunde jag inte sluta tänka på det så det blev en relativt kort kväll för mig. Men när jag vän kom hem så hade han precis lugnat sig och vi kom inte i säng fören halv tolv, tolv.




amanda

min verklighet och när verkligheten är orättvis

RSS 2.0