Planer och planering


Har lite spännande grejer framför oss i en snar framtid. Ska bli skönt att både få något att göra och bara kunna fokusera på det för någon vecka eller två. Mycket jobb men så roligt. Är bara några sista moment som ska fixas med, sen så. 

I lördags blev det en ofrivillig träningsfri dag. Vi var på sjukhuset med Lucas nästan hela dagen och när vi väl kom hem så fanns verkligen inte motivationen eller orken att träna. Men igår så körde jag dubbelt istället. Så den första veckans träning såg ut som följer.

Måndag: Olga Rönnbergs sju första övningar.
Tisdag: 4,4 km promenad med barnvagn
Onsdag: Sju första övningarna 
Torsdag: Vila
Fredag: 3 km promenad 
Lördag: Ofrivillig vila
Söndag: 2 km promenad till gymmet, sju första övningarna och så 2 km promenad hem.

Är riktigt nöjd över den första veckan. Känner mig så peppad och vill bara komma till nästa period nu, men vill ändå ta det lugnt och enligt schema.

Framåt och bakåt..

 
Förra lördagen, den 12/10, så var jag iväg på kvällen. Då ringer Henke och säger att Lucas har börjat åla sig bakåt. Och jag missade det. Men Henke missade ju ändå en del innan Lucas blev sjuk.. Snart efter det så började han sitta rakt och fint. Och nu idag så tog han sig lite, lite framåt mer än tidigare. Och när han ligger i soffan, på babygymmet eller i sängen så kommer han upp i krypställning också. Åh det är så underbart med all utveckling! Snart så springer han väl runt här och busar..
 
Och idag har vi haft fullt upp. Först Eskilstuna vid tio. Hemma vid elva. Lunchade medan Henkes mamma och syster kom för att gå ut och gå med Lucas medan vi var iväg i ett ärende vid två. Vi kom hem och Henke for till gymmet. Jag la mig i sängen och sov en stund med Lucas och när Henke kom hem så skulle vi snart iväg igen i ett till ärende och efter det så hämtade vi mat.
 
Så idag blev det ingen promenad som det ska vara enligt schema för mig. Idag fick bli min vilodag. Men imorgon kör jag på igen, så då blir det ingen vilodag på söndag. Jag har ju en fuskdag och då passar väl den dagen jag ändå vilar? Och tusan vad nöjd jag känner mig, med att ha följt schemat i tre hela dagar. Haha. Det är inte länge men det känns som att jag har hittat motivationen! 
 
 

Att hitta tiden och motivationen..

 
Nu har jag äntligen besämt mig för att lyckas! Att jag ska gå ner i vikt och få tillbaka min kropp var sedan länge bestämt men nu ska det bli allvar med den saken. Med alla sjukhusbesök är det dock väldigt svårt. Lucas går och kommer alltid gå i första hand med tanke på sjukdomen och det gör det hela att hitta tiden till att träna mycket svårare.
 
Som igår så var vi tvugna att åka in till Eskilstuna och sjukhuset för Lucas skull. Vi kom dit kl 14 och var inte hemma fören kvart i sex. På förmiddagen hade vi haft tvättstugan som verkligen prioriteras bort dessa dagar så det behövdes tvättas. Men när vi kom hem så stack Henke direkt till gymmet. Jag lagade mat och sedan satte jag mig ner i soffan. Men vilken ångest jag började få. Jag hade ju gett mig tusan på Olga Rönnbergs schema nu.. Börja med period ett vilket innebär övningar dag ett och promenad dag två. Det var dag två igår. Så vid åtta så bestämde jag mig att det ska fan gå att lyckas. Så jag tog med mig Lucas i barnvagnen och invigde åkpåsen. En härlig, varm och svettig promenad på 4.5 km senare så var jag riktigt nöjd med mig själv. När jag la huvudet på kudden någon timme senare så somnade jag direkt.
 
Och nu på morgonen så vaknade Lucas kvart över sex. Var bara att gå upp och göra mat. Han åt lite och sedan gick jag ut i vardagsrummet med honom för att ge maten i hans sond. Till slut så låg han i min famn och var trött men otroligt orolig och till slut så kom all mat upp. Han har två förkylningsvirus så vi gör allt vad vi kan för att han ska må så bra som möjligt. Vi ger till och med Mollipect. Som jag älskar. Haha. Tyvärr med maten så kom även sonden med upp så jag skrek på Henke som låg och sov att vi måste åka till dagvården för att sätta en ny. Så typiskt när vi ska ha mamma som barnvakt och åka iväg till Kungens Kurva idag, bara jag och Henke. Men Henke åkte själv så att jag fick duscha och fixa mig, då det såklart tar längst tid för mig att göra det.
 
Så söt utan sond. Måste passa på när den försvinner med att ta lite kort.
 
Nu kom mamma precis och Henke är på hemväg. Så snart drar han och jag igen. Bara för ett par timmar.
 
 

amanda

min verklighet och när verkligheten är orättvis

RSS 2.0