Idag så slog min hjärta trippla, nej tio volter i ett slag. Som vi kämpat med Lucas mat de sista (ja nästan hela hans sjukdomstid) 10 månaderna så har det vänt. Med oerhörda framsteg! Idag så stod vågen på 10 420 gram. Förra måndagen så visade den 10 025 gram. Jag blev så glad! Lycklig i hela kroppen! Men nu, eufori! 

 

Förra veckan firade vi med att shoppa nya kläder till honom. Men nu, nu firade jag genom att hämta honom från hans säng, jag hörde honom andas så lugnt och stillsamt, så jag vill ligga och titta på min underbara klump till son, när han ligger helt stilla och sover. Får man göra så? Ja. För imorgon kommer han vara full i bus och göra blöjbytena till rena helveten. Minns liberoreklamen där allt var så mysigt. Vart tog det vägen?