Usch så snabbt det går nu. Lucas ligger efter i utveckling med tanke på all cytostatika han fått det senaste halvåret. Idag började den sista behandlingen, hembehandlingen, och då kommer Lucas må bättre och vi kommer få ett mer normalt liv.

 

 

Och det märks att han varken fått cyto på två veckor och dessutom hållt sig från feber. I fredags så reste han sig för första gången från liggande till stående i sängen. Idag fortsatte det som tusan i sjukhussängen. Nu på kvällen kom vi hem igen och jag var ute i köket, såklart, och Henke ropar "Amanda, jag tittade på Lucas för en stund sedan och då låg han på mage..." Ja svarade jag. "Och nu sitter han upp!"

 

Bara minuter senare så ålar han fram till leksakslådan i vardagsrummet och reser sig upp. Ytterligare en stund senare så står han vid bordet, med hjälp av pallarna, och försöker nå allt han kan. Min älskling. Lyckan bara spritter i kroppen. För ett friskt barns föräldrar är lyckan stor, men för oss är den gigantisk!