Jag sitter i soffan, Henke duschar och Lucas, ja han motionerar. Vet inte vilket varv runt vardagsrumsbordet han är på men det går runt, runt, till soffan, till bordet och runt igen. Han blir stadigare för var dag som går och han älskar att stå och gå. Så underbart att se. Och när vi åt middag så satt han och tittade på med stora ögon. Så av mig fick han en pomme frites och han åt. Och tuggade! Var inte mycket som gick ner men det är ett väldigt framsteg. För tidigare så har han fått kväljningar av allt som inte är puré.

 

Och för några dagar sedan så började Lucas med något nytt. Han pratar men inga ord har kommit ännu. Men nu viskar han, så det låter som ord men ännu är han inte där. Jag är så nyfiken på vad hans första ord ska bli! Jag blir glad för vad som helst även om jag hoppas på mamma såklart.

 

Och imorgon så blir vår pärla 11 månader. Vi var hos BVC idag för första gången sedan Lucas blev sjuk och med all stark medicin som han fått så trodde jag att Lucas låg lite efter i utvecklingen men sköterskan sa att han var med till fullo. Sedan utvecklas ju alla barn olika och hade inte Lucas varit sjuk så hade han nog redan gjort mycket som han ännu inte gör men nu känner jag mig lugn. Faktiskt. Tänk att några ord kan lätta ens hjärta.