Lucas har somnat, i hans säng. Henke och jag har kommit överens att härma ett par kompisar med hur de städar. Eller ja, inte hur de städar utan när de städar. Man får som småbarnförälder städa varje dag men varje torsdag ska det helstädas. Inga undantag. Jo om vi måste tillbringa dagen på sjukhus. Så nu tar jag en liten paus, bara en liten. Jaha, åter till Lucas. Henke la ner honom i sängen då jag hade honom i famnen för att han skulle somna. Efter en stund så blev det tyst i sängen och ja, det funkade faktiskt. Vi har liksom inte kommit in i sådana rutiner på 10 månader. Och allt beror ju såklart på sjukdomen. Alla kräkningar gjorde att han sov hos oss, han somnade hos oss. Men nu är det dags för att ta tag i detta. Det började bra med att han sov hela natten i hans säng och med att han somnade i sin säng nu..

 

Igår var också första gången som jag och Lucas var normala. Så normala som vi kan vara. Vi gick på babysång. Men Fatima, MaiLi, Camilla och Emil. Det var roligt och jag tror Lucas först blev chockad av alla barn som var där. Men han tyckte att det var kul och somnade som en stock i vagnen på väg hem till Fatima och MaiLi sedan. Camilla bjöd på morotskaka och jag som aldrig ätit det tog en liten bit. Hade det inte vart för att jag skulle hem och äta lunch så hade jag tagit en bit till. LÄTT!

 

 

Och nu har vi också börjat försöka med att få i Lucas puréer igen. Vi får helt enkelt börja om igen. Barnmat från 4 månaders ålder istället för 10 månader som han är. Allt för hans ålder har ju bitar i sig och Lucas klarar inte bitar ännu. Så nu hårdkör vi. Igår åt han upp lite mindre än en halv burk vilket är det mesta han ätit i fast föda någonsin! Idag blev det lite mindre men allt räknas som att det går framåt i alla fall.

 

 

(Såklart så vaknade Lucas och jag missade att uppdatera kl 14.20, typiskt mammaliv)