Idag har varit både en dålig dag och en bra dag. Förmiddagen var dålig. Nå så grönjävlig! Lucas var inte alls rolig, grät för minsta lilla och åt inte mycket alls. Som tur var kom Henke och hans bror hem på tidig lunch så jag fick gå in i badrummet och försvinna ett tag, passade på att ta en dusch också, eftersom vi skulle på kalas vid lunch. Lucas somnade inte fören vid kvart i elva, då hade han varit vaken i nästan fem timmar.

 

Vi åkte sen ut till kalaset, till Emil som fyllde ett i måndags och där visade Lucas sin bättre sida tack och lov. Han chockade dessutom att börja krypa! Jag satt med honom på golvet och så ställde han sig i krypställning. Jag tänkte inte mer på det och tittade bort. När jag bara en sekund senare tittade igen så rörde han sig, i samma ställning. Jag sa bara "Han kryper" och ingen tänkte egentligen på det, för de visste inte att han ännu inte gjort det tidigare. Så efter en helvetsmorgon så började jag gråta, mitt på golvet, för att min älskade son kröp för första gången!

 

Och när vi kom hem så åt Lucas lite och tvärsomnade. Jag satte mig i soffan och virkade lite och rätt var det var så kom Henke hem igen och det var dags för Lucas att vakna. Vi har nu ätit mat och jag har för första gången fått Lucas att somna i hans säng. Med hjälp av nedbrottning i sängen, låter värre än vad jag menar, och ett femtiotal "nu i ro, somna in". Det blev säkert fler ändå. Men han somande efter 20 minuter och då har jag något att gå på. Ska bli mindre och mindre och till slut hoppas jag att det räcker med en "nu i ro, slumra in"..