Tjat, tjat

 
Åh ni anar inte hur skönt det ska bli att flytta från stan! 
Det har varit så jäkla skönt att när det fattas något i kylskåpet eller i skafferiet att bara kunna sätta på sig skorna, ja om den andra är hemma såklart annars måste ju Lucas kläs också, och gå i en minut för att handla det man behöver. Det kommer jag sakna. Så jäkla mycket. Och just ikväll kan jag tycka att det är tråkigt att flytta också för att utanför Harrys, på baksidan av "vårt hus" så sitter en eller flera trubarurer och sjunger en helt underbar blandad repertoar. Även fast vi har fönstrena stängda så är det som om man försöker klämma ur det sista ur sommaren. Så mysigt.
 
Men något jag inte kommer sakna är helt klart alla förbannade bilar, tror dock det rör sig om en endaste bil, som under snart tio månader har sladdat och burnat här utanför. På den väg där det fins fem övergångställen på 300 meter. Jag vet att många sa till oss "hur ska ni överleva på helgerna?" och det har inte varit några problem. Vi har blivit väckta av nattklubbslivet färre gånger än vad man kan räkna till på en hand. Men det jävligaste jag vaknat av är just en bil, som det small om så jag trodde att jag skulle dö. Vi bor nära en väg i Vansö också, men förhoppningsvis så ska vi inte störas av det. Inte som här.. 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

amanda

min verklighet och när verkligheten är orättvis

RSS 2.0