Lättare panik

 
Torsdagsmorgon. Det är regning och grått utanför lägenheten. Jag känner bara glädje inför dagen, äntligen har det blivit sämre väder. Nu vill några skjuta eller hänga mig och jag är verkligen inte den som hatat vädret som vi haft de senaste veckorna, vi gick ju ändå miste om i stort sett hela sommaren förra året. Det har bara varit lite för varmt, främst för Lucas. Vi hade dock en jävulsk tur som fick operera bort hans slang på bröstet i början på sommaren annars hade vi varit tvugna att åka bort, till dit det är svalare. För då hade han alltid varit tvungen att vara påklädd. Det hade inte funkat.
 
Och igår slog det mig, på tisdag börjar Lucas på dagis. Jag har tänkt att det är låångt dit men nu är snart dagen här. Och jag längtar till jobbet, verkligen, men nu när det kommer till kritan så skulle jag kanske vilja vara hemma lite till. Bara lite. Iofs när jag väl börjar jobba på heltid så är jag ledig andra dagen, eftersom jag jobbar på lördagen. Åh, nu kom jag på mer, måste ju köpa nya kläder till Lucas som han kan ha på dagis. Som extrakläder. Får se om det hinns med en shoppingtur i helgen då. Helst utan Lucas men det kommer nog inte hända.
 
Och idag ska vi faktiskt till dagiset (ja jag vet att idag heter det förskola men jag blev inte dummare bara för att det hette dagis på "min" tid) och hälsa på. Vi glömdes visst bort i våras när det var föräldramöte så vi ska passa på idag och gå dit och träffa alla fröknar. Alla barn är speciella och unika men vi har ju lite annorlunda förutsättningar än många andra familjer. Jag vill informera dem om Lucas, lite hur vi önskar att de gör i vissa situationer. Sedan om det hålls är ju såklart svårt eller ja omöjligt att veta men då har vi sagt det vi vill. 
 
Throwback thursday:
Lucas ca fem månader då han nästan lärt sig sitta själv, 
hårlös och med sonden i ansiktet.
 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

amanda

min verklighet och när verkligheten är orättvis

RSS 2.0