I fredags så skulle jag lämna Lucas själv på dagis. Vi kom dit lite innan nio och han sprang direkt in i lekrummet och satte igång med bilar, djur, vänner och personal. När frukten plockades fram så såg jag min chans att säga hej då, vilket jag gjorde utan att ens få en ledsen blick. Han såg bara frukten ochdet kändes skönt. Hade han gråtit så hade nog jag gråtit. Men vi har ju lämnat honom förut, gråtandes i förtvivlan till okända människor och då har vi ju aldrig vetat om han kommer tillbaka eller ej. 

Dagen gick bra och klockan halv två så hämtade vi honom. Men han reagerade inte på att vi kom. Det är ett bra betyg. 

Och så gick helgen och inatt så fick Lucad feber och var jättesnorig. Så istället för dagis så blev det sjukhus. Men vi kom och åkte nästan lika snabbt igen. Värdena var bra och är Lucas inte jättesnorig imorgon så skulle han få komma ändå. Han får ju feber lättare än andra barn eftersom han har lägre immunförsvar. Men jag kommer inte riskera andras hälsa bara för att Lucas ska få vara på dagis. Aldrig! 

Lite tråkigt är det dock att det kom en förkylning under inskolningen. Inte för att jag tror att det kommer gå dåligt att skola in Lucas. Han verkar trivas som fisken i vattnet.