Nu har dagen kommit. Dagen då Lucas ska börja dagis. Jag som längtat, inte för att jag inte älskat att få vara hemma (när dagarna varit bra och sjukhusfria, orosfria och okomplicerade), men med tanke på sjukdomen så har jag längtat att få komma tillbaka till jobbet. Imorgon är det dags för inskolningen. Vi var ju och hälsade på i torsdags och det gick ju hur bra som helst med tre fröknar. Hoppas det går lika bra när det är tre fröknar och sisådär en 15 st 1,5 åringar med föräldrar också. 

 

Idag har jag provat regnstället och gummistövlarna på Lucas. Trodde stövlarna skulle vara för små med de var stora för att vara storlek 20. Nu har vi ju fått gå upp på stl 21 och 22 på de andra skorna. Och så har jag packat en t-shirt, en långärmad, ett par shorts och ett par mjukisbyxor som extrakläder. Och namnmärkt tre snuttar (packat ner en av dem i reserv), kossan och alla kläder. Är vi dumma om vi har extrakläderna i en ryggsäck som vi alltid tar med hem för att kunna byta lite varteftersom?

 

Han växer vår lille kämpe. Han vägde idag 10860 g och var 80,5 cm lång. Sakta men säkert börjar han bli normalviktig igen. Inte den smala kille som knappt fick behålla någon mat som för tre-fyra månader sedan.. Usch, att tänka tillbaka får mig att må dåligt. Men nu äter han som han aldrig gjort annat och såfort någon äter så ska han också ha. Så skönt.

 

Det är en stor dag imorgon och jag måste ställa klockan. Tror dock att jag vaknar innan den imorgon. Blir ju alltid som ett barn på julafton när det ska hända något nytt dagen efter..