I am back

 
Jaha. Första inlägget på över en månad. Vårt liv ser väldigt annorlunda ut just nu. Men vi tar varje dag som den kommer. Vi är båda "lediga" från jobbet. Vi vabbar. Det kommer vi få göra under hela behandlingstiden. Så om några månader går vi väl varandra på nerverna. Men när allt detta är klart så kommer vi vara ännu mer sammansvetsade, jag och min älskade Henrik. 
 
Idag har vi tagit en tur till Mariefred. Henkes syster Linda ska flytta i höst så hon hade lite saker hon behövde bli av med. Så vi norpade en fåtölj. Vi smaskade även i oss en pizza, vi delade dock då det blivit alldeles för mycket av det goda på sista tiden. Men nu är det slut med det. Idag kom Olga Rönnbergs bok hem till mig så nu ska jag äntligen sätta igång med träningen efter graviditeten. Efter sjukhusvistelsen när vi fick veta hur allt låg till med Lucas så har alla mina muskler som jag byggt upp med promenader försvunnit så jag får nog ta och börja med steg ett helt från början. Hade Lucas inte varit sjuk så hade jag kunnat vara i steg 2 eller kanske 3 ang promenader men ligga i steg 1 med övningarna. Så imorgon ska jag börja på allvar. Nu är det slut med godis och gott. Unna mig något gott på lördagskvällarna kan jag få göra, men det behöver ju inte vara godis eller chips varje gång. Fruktsallad är minst lika gott och såklart nyttigt.
 
Och då Lucas får behandling på fredag så har vi ställt in dopet på lördag. För vi kanske inte är hemma fören på lördag och då funkar det ju inte. Så nu har vi hittat ett nytt datum. Förhoppningsvis ska det funka på så vis att Lucas inte blir sjuk så att vi måste ställa in igen. Men det hoppas vi inte händer. Så nu är det en del som ska fixas inför det. Skönt att få tänka på mågot annat.
 
 
 
Ingrid
2013-07-27 @ 10:17:24

Härligt att ha dig tillbaka på din vanliga blogg! Lycka till med träningen! Drömde om Er i natt! Jag skulle hjälpa Er med Lucas men till min fasa fixade jag inte det!
Kramar




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

amanda

min verklighet och när verkligheten är orättvis

RSS 2.0