När mamma och pappa kom hem med Lucas tidigare idag så hoppades vi att han skulle fortsätta sova en stund i vagnen. Men icke. Men de leendet som han gav oss båda för väl kompensera för den jobbiga kvällen det blev. Att bara sova en halvtimme mitt på dagen är inte tillräckligt när man är 1 1/2 år. 

 

Och att sedan få se honom springa runt på gräsmattan med det största leendet bakom nappen fick mitt hjärta att slå dubbelslag. Älskade, älskade unge! Och nu sover han sött i sin säng i hans provisoriska rum. Vi ska ju nämligen måla om lite i det rum som ska bli hans på riktigt. 

 

Och idag så träffade vi en av grannarna utanför huset. Det visade sig att hon och Henke gått i parallelklasserna i Mariefred. Och Lucas sprang efter hennes dotter och hennes kompis som cyklade så när jag började gå efter honom så började även hon följa efter hennes dotter. Vi pratade lite och innan Lucas och jag gick hemåt så nämnde hon att de är ett par mammor, tanter som träffas kl 19 varje söndag och går eller joggar tillsammans. Nu var jag på tok för trött denna söndag men jag ville verkligen. Får satsa på nästa söndag istället! Och hinna ut ett par gånger innan det själv. Jobba upp flåset lite!

 

Så vår första helg i huset har varit kanon. Mycket återstår att packa upp, glömde ju liksom bort källaren, men snart så. Snart är det ordning här hemma. Måste bara bestämma mig för en kulör för ett skåp som ska målas om, då har vi lite mer att packa in i.

 

Instagram från helgen.