Tyst som i natten..

 
Sitter uppe och virkar lite inför bröllopet. 
Har inte alls hunnit med så mycket som jag ville. I början virkade jag när jag kände för det för jag började ju så tidigt, sen påbörjadejag andra projekt och när jag väl insett att nu måste jag virka, ja då går Lucas och blir dålig så att allt fokus ligger på honom. Med all rätt såklart. Sen blev ju jag dålig och låg nedbäddad i två dygn i stort sett. Nu har jag virkat 8 st hjärtan ikväll men har en bra bit kvar.. 
 
Helgens planer sket sig då också. Jag skulle åkt till Stockholm för att träffa Tessan, min tärna, för att köpa skor och diverse saker till bröllopet. Men när man knappt orkar gå till brevlådan och tillbaka utan att det känns som att man sprungit ett maratonlopp, då kändes det meningslöst att åka till Stockholm. En annan helg helt enkelt. 
 
Men nu längtar jag upp till Lucas och Henke som redan sover. Imorgon blir det sjukhus för mig och Lucas och då hoppas vi innerligt att hans värden har gått upp så att han kanske kan gå till dagis nästa måndag. 
 
 
 

amanda

min verklighet och när verkligheten är orättvis

RSS 2.0