Hej!
Jag går bara hemma och lallar....hör av dig till mig =)..Kanske träna något? Kram
Ni får komma när som helst å när det passar er! Annars kommer vi :-)
Men Amanda! Jag har inte läst här på så länge, och så klickade jag in mig här efter att du lämnat din kommentar. Så ledsen jag blir av att läsa att Lucas blivit sjuk, får gåshud och känner så med er. Det är ju verkligen ens största fasa som förälder, att ens älskade barn ska bli sjuka. Tänker på er!
Sv: Det är de där små guldkornen i vardagen som man måste försöka komma ihåg, som den dagen då Elsa använde pottan som pall :)
Ja de va ju himla osis att vi inte hann ses nu när vi var över på fastlandet jag ville ju verkligen det. Men dwt va ju skönt för er som fick komma hem från uppsala =) men vi ska över i vår igen bestämmde vi så då får vi ses, en mysiga fika eller picknick i vårvädret. Den som väntar på något gott väntar ju aldrig för länge....måste vart någon med grymt bra tålamod som kom på det. Kram
Jag känner också igen det där. Det är väldigt mycket "vi måste ses snart" eller "vi hörs snart å bestämmer nåt" Men sen blir det inget mer. Kanske är en tjejgrej, jag vet inte.. Vet precis vad du menar iallafall. Man tröttnar liksom på att vara den som kommer med förslagen hela tiden å så blir det inget å det är inte så att den som inte kan tar tag i det när det sen passar bättre för han eller hon. Tiden springer ju dock iväg nuförtiden så det kanske är en bidragande orsak men om man verkligen vill ses, ja då ses man :-)