Ja nu är det snart två veckor sedan vår lille prins döptes. Och nu är det så mycket som händer så jag har inte hunnit att uppdatera. Men nu så. Nu är det dags.

 

Vi åkte till kyrkan vid kvart över nio för att vara där i tid för att hinna mata Lucas ordentligt och ett tag innan elva då dopet skulle börja för att minimera att han skulle kräkas ner dopklänningen eller under dopet. Han sov i vagnen så han var dessutom ordentligt utvilad. För under dopet så sa han inte ett knyst. Han bara log och var glad. Det enda bus han hittade på var att när jag höll i honom och vi sjöng ur psalmboken så skulle han bläddra, det är ju så roligt när det prasslar. Som just nu så ligger han och kollar på tangentbordet för där händer det ju massor med mammas händer. 

 

Gudfar Niclas var den som hällde upp vattnet i dopfunten och gudmor Lisa läste om Jesus och barnen. Finaste Sophie sjöng för Lucas och det tårades i mina ögon, jag hade gråtit floder om det inte var så att jag höll i Lucas, istället så var det Henke som stod för tårarna. Jag hade ju hittat en sådan fin och passade låt till dopet och jag är så oerhört glad och tacksam att Sophie sjöng, till och med en bättre version än orginalet.