Ljuset i tunneln.

 
Igår blev jag lämnad själv hemma. Jag förstår Henke att han inte ville vara hemma med sin sjuka sambo. Så sjuk var jag ju inte just då att jag kunde ta mig runt i lägenheten själv så varför skulle han behöva vara hemma. Jag fortsatte kvällen på precis samma sätt som jag tillbringat dagen, i sängen med en massa filmer. Tog tempen ett par gånger men eftersom jag ville vänta tills jag skulle sova så blev det inte att jag tog Panodil fören vid halv tolv då jag fortfarande hade feber. Somnade rätt så snabbt.
 
När jag sedan vaknade var det såklart mörkt ute, blir ju tametusan aldrig ljust ute när det är molnigt, och jag tippade på att klockan var runt två och jag fortfarande var själv hemma. Klockan visade 06:11 och jag fick en liten chock. Hade jag sovit 6 ½ timme utan att vaknat en endaste gång? Inte ens när Henke hade skrivit sms uppenbarligen vid två och heller inte när han kom hem efter det. Ja minsann. Det har inte hänt på mycket länge eftersom jag vanligtvis vaknar vid 2-3 på natten för att gå på toa. Jag tog även tempen för att se vad den låg på och då visade den 35.8. Långt från feber med andra ord! Överlycklig. Jag somnade om och vaknade vid nio och tog genast tempen igen som då visade 36.6 som den visat hela dagen hittills. Peppar, peppar, jag är feberfri!! Nu är det bara magen som jag hoppas ska bli bra under dagen!
 
Så nu sitter jag bredvid en utslagen Henke i soffan, tycker synd om honom som fått sova på soffan men att han är utslagen nu beror enbart på alkoholintaget igår. Haha. Jag har duschat och vi har käkat lite hämtmat och jag känner mig piggare än på många, många dagar!
 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

amanda

min verklighet och när verkligheten är orättvis

RSS 2.0