Att jobba i en färghandel med två karlar ät inte alltid det lättaste har jag märkt. Och skrivit om tidigare. Jag älskar att jobba här och det är absolut inget problem med mina två manliga chefer! Tvärtom. De gör så jag trivs ännu bättre.

Det är alla fördomar från kunderna som gör livet jobbigt. I måndags så kom det in en äldre herre som jag hälsade vänligt på och gjorde mig mentalt redo för att hjälpa honom, vad konstigt det lät men men, han kollade på Tony och började fråga honom. Tony, som satt upptagen med en bunt papper som inte alls hade kollat på honom sa inget utan jag hann före med att säga "du vet, det kan jag hjälpa dig med!" varpå han säger "jaha, jag trodde inte att du kunde färg." Jag svarade då att jag jobbat med detta dryga fem år och han blev tyst. Väl i kassan så nämnde han det igen att eftersom jag var tjej så trodde han inte att jag kunde mitt jobb och då brast det. Jag svarade "bara för att jag är ung och tjej så betyder inte det att jag inte kan någonting!!" och då flikade Tony in till kunden, "om hon inte kunde något så skulle hon inte stå här". Att folk inte fattar det. Om jag inte kunde något så skulle jag som sagt var inte vara här.

Det är oerhört tråkigt, för dessa kommentarer möts jag av i stort sett varje vecka. I Järna var det aldrig några problem eftersom alla som jobbade på färgavdelningen var tjejer. Men här så är färgkunnighet en mansdominerad värld. Trivs ändå trots denna diskreminering för ibland kommer de in kunder som är så positiva till att det finns en tjej i butiken. :)

Om man ny skulle vända på detta, om denna man som i måndags sa detta till mig, om han gick in på Lindex gör att överraska sin fru med fina underkläder (fråga mig inte varför jag tänker denna tanke) skulle han då fråga efter råd hos en manlig expedit? Skulle inte tro det. Det är verkligen en uppochnervänd värld vi lever i idag, år 2011. Skulle lika gärna kunna vara 1952.

Nej nu ska jag möta dagen med ett stort leende på läpparna och hoppas på positiva kunder.